Studiebesök vt-17


  GÖTEBORGSKRETSEN AV PLR

   PENSIONERADE LÄRARES RIKSFÖRBUND


Torsdagen den 9 februari 2017

Besök på Landsarkivet


Det låg ett tunt, tunt vitt snötäcke på gatorna i staden när vi, 27 PLRare, letade oss till Arkivgatan 9 denna februaridag. Det var skönt att komma in i stugvärmen, om man nu kan benämna denna fasionabla byggnad så. Vi befann oss i Landsarkivet på vars fasad det står Riksarkivet. Den nya byggnaden var inflyttningsklar i november 2011.

I den gamla finns nu ett privat lägenhetshotell!


I receptionen hälsades vi välkomna av Malin Juvas, som bjöd oss in i  föreläsningssalen.

Här gav hon oss en allmän och grundlig orientering om Riksarkivet – Landsarkivet allt ifrån Axel Oxenstierna 1618 fram till våra dagar. Nästa år är det alltså 400 års jubileum!

Här finns material för mycken forskning. Vad sägs om 95000 hyllmeter med handlingar?!

Vill du ta en titt i någon gammal boupptecknig, läsa din studentuppsats, kolla gamla kartor, reda ut  släktens historia, etc?

Forskarsalen står till ditt förfogande. Massor av uppgifter är numera digitaliserade, vilket betyder att du har full tillgång till dem vid datorn på skrivbordet utan kostnad. Originalhandlingar från den nämnda hyllorna kan du också beställa in och gå igenom.


Besök hemsidan www.riksarkivet.se/goteborg


Där annonseras också om arkivets utåtriktade verksamhet, t.ex.släktforskningens dagar i mars, öppna föredrag, arkivens dag i november, mm.


Malin orienterade oss sedan i lokalerna. Vi passerade den tysta forskarsalen, där ett par herrar satt och fotograferade av böcker och handlingar för Arkiv Digital. I ett mindre rum med sex datorskärmar gavs ytterligare information. Vi hann också med att glutta in arkivet för att få en uppfattning om hur man förvarar alla skrifter och handlingar.

Så var det dags att besöka bokbinderiet.

Här gav Sara Ryhre oss en grundlig genomgång av pergament och olika papperstyper. Vi fick hålla i och jämföra papper gjort av textil råvara, träflispapper och japanpapper från mullbärsträdets mellanbark.

Hon hade också dukat upp med med exempel på vad arkivet har i sina gömmor: pergamentskrift med sigill, kartor, bilder på fångar i ett fängelse och en stor bok med register över utbildade på folkskolelärarinneseminariet i Skara.


Vårt besök varade i drygt två timmar. Nu har vi fått en uppfattning om vad som finns i denna byggnad och vad vi kan få hjälp med.


Tack Malin och Sara för allt ni delade med er till oss.

Trevligt med igenkännande leenden vid återbesök!


En sådan  tur att vi bor i Göteborg med ARKIVET mitt i centrum!!!

 



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Onsdag 11 maj

Vårresa i repris


Förra våren lade Nils och Carin Zandhers upp och genomförde en dagsresa med oss

i Selma Lagerlöfs  spår.

”Drick min bror, Herr Arnes penningar varar ännu!”
















Boken "Herr Arnes penningar" publicerades första gången 1904.

Nu körde vi denna resa om igen.


Vi samlades på Gustaf Adolfs torg vid halv nio-tiden på morgonen. Det var ganska kyligt. Dessutom hängde regnet i luften. När 45 PLRare packas in i en stor buss stiger värmen snabbt.

Nils inledde med att göra en kort resumé av Selmas göteborgssejour.

   

Väl över på Hisingssidan och efter att ha passerat den stora vägbrobyggarbetsplatsen vid Tingstad och närmat oss Kärra passade jag, Kjell Åslund, på att informera om den gamla överfarten över älven vid Orrekulla skans, Nyebro färja. Denna förbindelse upphörde i och med att Angeredsbron stod klar i december 1978. Ingen risk att busstaket skulle komma i kläm under bron. Den fria höjden över motorvägen är 35 meter. Den segelfria höjden är 47 meter. Brons längd är 930 m. Tunneln genom Gårdstensberget 245 m.

Strax efter bron med siktet inställt mot horisonten i norr skymtar vi toppen av södra Bohusläns högsta berg, Aleklätten, 134 m.ö.h., varifrån man kan se Marstrands fästning vid klar väderlek.

Vi passerade Villa Ellesbo, som ligger på Hisingssidan mitt emot Surte med sitt glasbruk.

Överfarten till Bohus vid Jordfallet går sedan 1966 över en klaffbro.(Själva klaffen lär vara 49,5meter!) Tidigare fick man ta sig över med färja.

Väl inne på Fästningsholmen uppmärksammades vi på byggnadsverkets knivskarpa kant, som utgör ett hörn av Munken nära Mors Mössa.

Nils pekade sen på Gamla lasarettet, där doktor Daniel Lagerlöf, Selmas bror, arbetat.

Det var ju i hans hem på Västra gatan 13, som Selma höll till när hon skrev just Herr Arnes penningar! Det var härifrån hon färdades med hästskjuts den väg vi nu följde.

Vi passerade det gula huset nr 52 som en gång benämndes som Kungälvs vackraste och varit stadens äldsta apotek. Nerför backen mot Strandgatan på mindes vi om, att fram till 1957, då Strandgatan byggdes gick all trafik Västra gatan, som då utgjort en del av riksväg 2.


Framför oss har vi Göteborgs Kex! Fabrikens första provbak skedde på luciadagen 1888.

Idag har fabriken ca 500 anställda.

Intill fabriken låg fram till 1956 Kungälvs Glasbruk, som startade 1875.

I backen upp mot Fontin upplystes vi om att på den plats, där stora bostadsfastigheter nu ligger, många fann sin försörjning på ABC-fabriken. Det var ju sadelmakeriet som utvecklades till en i landet ledande industri för sportartiklar. Där pågick verksamhet mellan åren 1909 och 1982.


Uppe i Fontin körde vi fram till den gamla kyrkogården, som ligger vackert omgärdad av en mur och planteringar. Här vilar Selmas bror. Nils passade också på att visa två andra gravar, kungälvskonstnärerna Gösta Sandels (1887-1919) och Biger Simonsson (1883-1938).


Det var ingen värme i luften varför de nybakade bullarna och ett Göteborgskex till kaffet fick inmundigas inne i bussen.

Vårt ekipage rullade sen vidare på gamla E6:n via Kareby och Kode till Soberga. Hela tiden följde vi i Selmas spår.



Nils pekade ut Branehögs gård, Stegelberget och prästgården.


Väl framme i Solberga kyrka kunde vi på listan över präster, som tjänstgjort här, konstatera att vi kommit rätt: överst stod Herr Arne!



Nils läste högt ur boken och berättade om händelseförloppet på ett medryckande sätt. Vad är fiktion och vad är verklighet?

Selma Lagerlöf kunde verkligen få till det. Själv lär hon ha uttryckt, att den här boken var den hon var mest nöjd med.


  På golvet  ett par meter framför Nils ligger ett mynt – en av Herr Arnes penningar?



Innan vi lämnade kyrkorummet tog vi en titt på altartavlan och konstaterade att Mose hade horn, ingen gloria. Detta kan bero på en felöversättning i Vulgata, den första översättningen av bibeln till latin


Nu satte vi kurs mot Marstrand.


Innan vi gick in i matsalen på Marstrands Havshotell fick vi veta mycket om stadens historia. Nils är inläst och har mycket att förmedla! Visste du förresten, att Finlands flagga hade sin upprinnelse vid en segeltävling 1862 här i Marstrand?

Dags för lunch.


Idag serverades Dillstekt sej med rostad morot, sockerärta och fänkål dillkokt potatis och kryddig musselsås. Inledningsvis kunde vi smaka på några goda brödstycken, som stod uppträdda på spetor. (Det mörka brödet var extra gott!) Måltiden avslutades med en kopp kaffe och en liten kaka.



Hemresan kringelkrokade vi lite för att vi skulle få med oss lite extra. Vi tog vägen via Lycke och Kärna till Ytterby. Där svängde vi ner mot älven till St Halvards kyrkogård med den gamla kyrkoruinen.

Nils visade oss stenen med Halvards huvud i hörnet på kyrkmuren och berättade om vad som kommer att ske, när den stenen sjunkit under marken...Googla på ”St.Halvards kyrkogård” så kan du fördjupa dig i tankar från det förflutna.


Hemresan fortsatte sen via motorvägsbron över Nordre älv till Hisingssidan. Vi körde utmed älven.

Strax innan Ragnhildsholmen blickade vi över till fastlandet och såg Kastellegården, där utgrävningarna av gamla Kongahälla skett.

Ön i Nordre älv har ju också intresse på tal om Selma Lagerlöf. Jämför ”Drottningar i Kongahälla”.


Vår fantastiske chaufför på Hisinge buss, Kalle Malmbeck, bidrog med många intressanta inlägg under resan. Flaggor och varför de såg ut på ett visst sätt, färgernas betydelse etc var något, han ofta återkom till.

Som en fin avslutning på vår utflykt tog han oss med på en sväng upp mot höjderna, dvs han slingrade upp bussen på Ramberget. Vi fick chans att se utöver vår stad från en av dess höjdpunkter! Detta uppskattades av många, då det inte för alla är så lätt att ta sig upp de 87 metrarna över älvens yta. Att sitta i en bekväm buss ända upp till toppen känns faktiskt lite lyxigt.


Så lämnade vi ön via Göta älvbron och avslutade dagsturen, där vi började, vid Rådhuset på Gustaf Adolfs torg.


Vår gemensamma VÅRRESA med PLR var över. Kanske hade vi fått se eller uppleva något, vi inte gjort tidigare? Eller var det bara en repetition?

Det finns mycket i närområdet att fördjupa sig i och dela med sig av.


Tack Nils och Carin för det arbete ni  lagt ner för att vi alla skulle få en så här fin dag tillsammans!

                   Hoppas att Nils hörde alla handklappningar

                   efter hans härliga Taube-tolkningar i bussen!

På berghällar utmed färdvägen kunde vi skåda

mängder av Styvmorsvioler, Viola tricolor.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

PLR Studiebesök

Onsdagen den 10 oktober besök på ELYSEUM


En fantastisk samling av bilder, dokument och inventarier från 1800-talet och framåt.

Det vackra huset i Jugendstil, med fasader i granit och tegel, invigdes 1908. Arkitekt var Hans Hedlund. Denna Understation kallad U1, byggdes samtidigt som kraftstationen vid Rosenlund. Stationens uppgift var att omvandla växelströmmen från Rosenlund på 6000 V till 250 V likström.


Vi fick en intressant och innehållsrik guidning av Naimi Rynge, som tillhör den ideella förening vars medlemmar har arbetat inom Göteborg Energi AB. Dessa pensionärer har till stor del varit och är delaktiga i uppbyggnad, utveckling och visningar av museet.


Samlingarna har ursprungligen tillkommit på privat initiativ tack vare stationsförmannen Nils Henriksson, som från 1920-talet fram till sin pension, arbetade vid elverket och under 1940-talet började samla material om elverket och dess historia. Så fort någon station eller något kontor skulle flyttas var Nils Henriksson där för att se vad som kunde räddas till samlingarna för att kunna ställas ut så att anställda vid företaget och allmänheten skulle kunna få glädje av dem.


Men först vid Energiverkens 60-årsjubileum ordnades en utställning i Historiska museet, där allmänheten för första gången fick se alla de föremål som varit magasinerade.

Denna utställning bildade grund för det nuvarande museet som invigdes 1972 i nuvarande byggnad. Under åren har huset används för olika verksamheter och den ursprungliga interiören blev förändrad. En omfattande renovering behövdes och med en invändig ombyggnad överensstämmer nu huset i hög grad det ursprungliga utseendet.

 

Vid nyinvigningen, 1992, döptes huset till det passande namnet ELYSEUM. Idag innehåller huset de energihistoriska samlingarna men hyrs även ut till en skola.


Under 1800-talet var gasen en viktig produkt i samhället och ett gasverk behövde byggas i Göteborg. År 1846 var gasverket vid Rosenlund klart och i avtalet ingick även en beställning på 250 utomhuslyktor för att lysa upp stadens mörka gator. Göteborg blev först i landet med denna nyhet.

Behovet av gas ökade hela tiden och en stigande efterfrågan gjorde att gasverket måste byggas ut och 1861 fanns en ny gasklocka.


Men gasverket vid Rosenlund var slitet och ett nytt gasverk behövdes. Därför påbörjades ett nytt gasverk att byggas på Hultmans Holme vid Gullbergs Strandgata. Redan under första året var produktionen 2,2 miljoner kubikmeter gas.

Gasbelysningen minskade efter hand, men gasen  kom att användas mer och mer för uppvärmning och matlagning.


Gasen framställdes då genom att stenkol lossades från fartyg vid Gullbergskajen. Den gick vidare genom torrdestillering där rågasen lämnade ugnarna. Den innehöll bland annat tjära och ammoniak. Biprodukten koks togs också till vara.

Därefter transport till reningsapparater där gasen fick kontakt med stora våtytor och sedan till gasbehållaren/klockan för lagring och som invändigt var belagd med olja på sidorna för att gasen skulle fästa. Eftersom gas inte luktar tillsattes ett illaluktande ämne.


Under 1930-talet var nästan hela Göteborg och delar av Sävedalen försörjda via Gasverket. Under mitten av 1900-talet minskade användningen av gas till förmån för den billigare elkraften. Gasen blev även dyrare att producera eftersom användning av biprodukten koks minskade.


Produktionen av gas vid Hultmans Holme upphörde 1969 och tillverkningen övertogs av gasverket i Arendal där butan istället för kol används som råvara. Från 1988 används här i Göteborg bara naturgas som importeras från Skåne och Danmark. Stockholm däremot som använder mer gas än Göteborg använder inte naturgas utan tillverkar själva sin gas. Numera används gasverket i Arendal endast som reserv vid eventuella avbrott av naturgasleveranserna.


Men redan under slutet av 1800-talet började elektriciteten komma till staden. Flera privata elverk startades. De blev däremot inte  så långvariga eftersom de inte klarade av att möta den nya tidens krav.


Kommunen startade, 1902, ett eget elverk för att ersätta de hästdragna spårvagnarna med elektriska vagnar och 1909 blev Göteborgs Stads Elektricitetsverk det enda elverket i staden.

Under de första åren var det svårt att få kunder så utställningar öppnades för att göra allmänheten förtrogen med den elektriska energins användning i hemmen. Industrierna anslöt sig snabbt, men det var sämre med hushållen, där det var höga installationskostnader.


 


Under 1950-talet kom fjärrvärmen och Kortedala var ett av de första bostadsområdena med ca 80% anslutna till fjärrvärme. Till skillnad från övriga Europa har vi i Sverige naturtillgångar i form av våra älvar som ger ett gott tillskott på el.


Detta är en 60 cm hög värmepanna, som kunde värma upp ett helt hus!


Den här bilden av en mikrovågsugn från 1972

i minnet lämnar vi Elyseum den här gången

och tackar Naimi för allt hon delat med sig av göteborgsk energi och dess historia

Iréne Eriksson

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Här exponeras några fina takarmaturer.